Fan va skönt det är å ha en telefon som fungerar! En som inte lägger av när den känner för det, låser bilder eller hittar på att jag inte har ett simkort i!

Killkompis: Vad gör du?
Jag: Njae, jag sitter väl vid datorn och bråkar med mitt modem..Va gör du själv?
Killkompis: Drömmer mig bort..
Jag: Om?
Killkompis: Dig.
Jag: Haha vilken tråkit liv du måste ha..
Killkompis: Nej jag drömmer mig gärna bort med dig i tankarna.
Jag: Aha du?
Killkompis: Aah..Du är en ren skönhet! :)
Jag: HAHAHAHAHAHA!
Killkompis: Tror du mig inte?
Jag: Nej.
Killkompis: Nä det borde du inte göra heller, jag håller på att bli full.
Jag: Jag visste väl att det va något.
Killkompis: Men du, deppa inte..Du har en vacker lilltå i iaf! HAHA

Snart kommer en ny design! En vinterdesign, men inte jul! Får se om jag hinner under dagen :)

Har man rätt att läsa en annan människas dagbok?

En bild säger mer än tusen ord..♥

Idag låg mitt lilla hjärta så sött. Ni måste bara få se det!

Medans någon ligger i min säng och snarkar så kan jag passa på att kasta in ett inlägg.
Och därför tänkte jag berätta att jag passat på att beställa en telefon :) Medans mellandagsrean var igång ;) Och tur var väl att jag beställde den när jag gjorde för dagen efter så var den tillbaka på vanligt pris igen!
Så här ser den ut:



Ska bli skönt att byta märke nu..Är så jävla trött på sony ericsson och alla deras problem nu! Nej tacka vet jag sampung (ja medvetet stavfel), dom är tåliga och bra!
Har haft sampung förut och så bra telefoner har jag då aldrig haft!
Jag beställde den för 642 kr. Nu ligger den över 1000..Ibland har man tur!

Du lovar att du ska lyssna. Men ändå gör du det inte.

Ja nu är det den "stora dagen". Den dagen man ska vara glad och allt det där..

Zorro, det är allt en kul kille det. HAHA!

Många har sagt till mig nu att jag borde "byta lag", "kasta korven och ta brödet" eller helt enkelt bli lesbisk. Varför förstår jag inte..Ser jag lesbisk ut? Uppför jag mig så? Eller vadå? Det finns till och med folk som sagt att "det skulle klä mig" eller "passa mig".
Men i ärlighetens namn, varför inte? Jag menar, jag får någon som förstår mig utan att fråga, jag får någon som vet precis hur kul men ändå jobbigt det är att shoppa, jag får någon som förstår sig på heminredning (för det gör inte jag), jag får någon som hjälper till att städa och jag får någon som vet vad jag vill ha. Både rent psykiskt och fysiskt.
Listan kan egentligen göras lång..

Alltså missförstå mig inte nu..Jag är INTE lesbisk. Men tänk så många fördelar det funnits OM jag varit det! :)

Och fan, tänk va jävla coolt det hade varit och komma till exet och säga:

"Nej du tillfredställde inte mig så jag bytte lag helt enkelt.." HAHA!

Det är ju jul och allt om inte allt för många dagar. Så dagens låt får bli en jullåt jag tycker är så där mysig och go precis som en jullåt ska vara! :)

Jag har ätit världens minsta glass idag. Endast 10 cm stor..Haha jag kunde ju få in hela struten utan problem i munnen..Så enormt söt att jag va tvungen att knäppa kort på den!



"Hihihi nej men va liiiten den är!" (och glöm inte dalmålet) Va min reaktion när ja såg den..Så jävla söt!

..alltid. Så är det. Och vet ni vad jag hittade i dagens städning som jag letade som en idiot efter förut?

Min kondomask!!



Visst är den väl tuff? :D

Extremt suddigt (mobilkamera) men det syns att den sitter uppe iaf..




TILL DOM OBJUDNA OCH FÖR MIG OKÄNDA PERSONERNA.

Ring inte på min dörr! Stör mig inte! Vill jag köpa något tar jag själv kontakt med en säljare!
Religiösa samfund, sekter och annat slödder som känner sig manade att ringa på - LÅT BLI!

MEN TILLHÖR DU EN AV GRANNARNA, VÄNNER ELLER FAMILJ ÄR DU FÖRSTÅS VARMT VÄLKOMMEN ATT RINGA PÅ!

Okej, jag respekterar andra människors tro, det gör jag verkligen. Men jag blir SÅ trött på alla jehovas och sekter som ringer på min dörr. Hela tiden ringer dom på. Olika varje gång. Vi delar inte samma tro, och därför är det inte heller speciellt kul när dom om och om igen försöker få mig att prata om jesus hit och jesus dit. Fan, jag tror ju för fan inte på jesus! Men dom förstår inte. Fast jag i över 1 års tid sagt det om och om igen. Och ändå ringer dom på skittidigt på morgonen eller sent på kvällen. Nu fick jag nog.

Så jag satte upp en fin liten lapp på dörren.

Vänta med spänning..Det kommer komma en bild.

Jag såg en skitfilm idag enligt mig. Egentligen fattade jag inte varför jag såg den..Det skulle vara en sån romantisk och go film. Jo romantisk va den, men hur jävla verklighetstrogen då??
Skulle jag komma hem från typ jobbet eller en vän och gubben min fyllt ett bubbelbad med massor av värmeljus omkring, min favoritdricka och min favoritmusik, lagat en lyxig och god middag med rosor på bordet, också här värmeljus, och ett fint uppdukat bord. När vi sedan ätit upp så har han bäddat sängen och hällt över massor av rosenblad på sängen och en ros i mitten.
Sen hela kvällen så älskar vi ljup och passionerat.

Alltså ja..Skulle min gubbe göra en sådan grej skulle jag ju för det första tro att jag drömde eller tro att han har gjort något väldigt dumt och behöver distrahera mig ett tag innan sanningen kommer fram.
Eller också skulle jag tro att han försöker charma till sig den där fula bilen han vill skaffa men som han inte får..

Men inte FAN skulle jag tro att han gjorde det bara för att "visa sin uppskattning att jag finns till och vill skämma bort mig för att jag förtjänar det".

Dom senaste dagarna har jag inte gjort annat än å bara tagit hand om mig själv. Jag har badat, lagat god mat, myst med värmeljus och en bra bok. Wilma har badat, och vi har myst.
Det är precis vad jag behövt. Lite egentid. Jag tycker om när jag inte har någon press på mig, utan bara tar dagen som den kommer. Utan att någon stressar på mig eller klagar. Om jag fick välja skulle jag gärna ha det lite oftare. Inte jämt, gud så tråkit det skulle bli, och jag skulle inte uppskatta det lika ljupt. Men ibland. Iaf minst en gång i månaden. En dag räcker. Men huvudsaken är bara att jag får den där värdefulla tiden.

Idag har det bara varit en tänkardag. Det är mycket att fundera över nu. Mycket att bestämma sig kring. Och ärligt så kan jag säga att jag inte vet, jag vet inte vad jag ska välja, jag vet inte vad jag ska göra. Det är så mycket jag vill. Det är så mycket jag skulle få, men också mycket att gå igenom..Jag skulle få offra väldigt mycket..Är det värt det? Ja, till viss del. Men när jag tänker på hur jobbigt det var så gör det bara ont.

Det fanns en tid då det inte gjorde ont. Då fanns det bara gädje. Allt det där jag kände då, all den lyckan, all den kärlek. Kärlek till både livet och en annan människa. Något som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva..
Men den dagen som mitt hjärta krossades glömmer jag aldrig..Ibland gör det ont fortfarande. Det gör ont för att jag vet att det inte fanns något jag kunde göra för att det skulle bli bra igen.
Såren är inte helt läkta. Inte till 100%. Och det kommer dom nog aldrig att bli heller. Och det är det som gör mest ont. Att jag aldrig glömmer...
Men kär, det kan jag inte säga att jag är idag. Men ont, det gör det. Fruktansvärt ont...

Jag vet inte vad som hände men jag fick bara sug efter att höra den här. Av någon anledning så lyssnar jag alltid på den när jag behöver tänka. Och jag tänker. Just precis nu, ja egentligen hela tiden. Man behöver det ibland..
Men hur som helst iaf så har ni låten här.

Inatt hände mig en VÄLDIGT underlig grej. Och ganska komisk om man tänker på min reaktion..Haha jag ska berätta!

Jag gick och la mig som vanligt, dyngtrött. Och klockan vara runt 00.00 när jag kom i säng. Jag hade datorn på standby (eller hur fan man säger) läge eftersom jag inte orkade slå av den helt, jag hade ganska mycket igång som jag inte ville avsluta och börja om helt på nytt med. Typ bildprogram och sånt.
Allt gick bra och jag somnade. MEN, mitt i natten, exakt klockan 03.00 så vaknar jag av att min dator spelar musik på högsta ljud. Två olika låtar som jag hade på youtube. Inte pausade eller så, utan dom hade spelat slut.
Jag gick upp för att stänga av. Till saken hör att Wilma, min katt, har absolut inget med saken att göra. Hon sov nämligen i köket och dörren mellan storrummet och köket var stängd. Hon är alltså oskyldig.
Jag sa högt och tydligt (och delvis sömnigt då):

"Fan, ge er! Jag vill sova.."

Sen gick jag och bäddade ner mig igen. Men, det slutade inte där. Efteråt började en prydnadsgrej jag har på toalettdörren att gunga fram och tillbaka..Den är av trä, och sitter alldeles för högt upp för att Wilma ens ska ha en chans att nå den. Och förresten så sov hon.

Så min fråga är, spökar det tro?

Jag har absolut inget virus i min dator kan jag tillägga..

Jag sitter och pratar med T nu om det som hände och har hänt. Det känns bra. För första gången kan jag känna att han lyssnar på mig. Han försöker inte slänga in några opassande skämt eller försöker byta samtalsämne, utan han håller sig till vad vi pratar om. Helt seriös.
Det är dom här stunderna som gör att jag tycker om honom. Men att ta tillbaka honom orkar jag inte med. Jag vill inte bli tagen förgivet eller bli behandlad respektlöst. Jag vill bli behandlad som jag förtjänar att bli behandlad. Med ren respekt.
Även om jag litar på T att han skulle kunna förändra sig bara han fick chansen så vill jag inte. Jag vill inte att han ska bli någon han inte är. Jag vill att han ska få vara sig själv, den han vill vara. Den han känner sig trygg med.

Visst gör kärleken att vi förändras, men förändringen ska vara bra. Blir den inte det så blir inte kärleken bra heller. Vi är på tok för olika han och jag och det var där det skar sig. Men jag respekterar T och jag är gärna hans vän. Och han vet att jag önskar honom all lycka i livet..

Tiden jag hade med T kommer jag minnas med glädje. Jag fick trots allt känna lycka igen..

Ja ni, vad ska jag göra idag? Hmm..jag ska nog fortsätta spela lite tv spel, laga mat, men vilken har jag ingen aning om..Kanske kycklingpaj?
Sen ska jag slå in mer paket! :D

Fan...Jag hatar att jag sårar dig..Men jag va tvungen, jag orkade inte mer.
Sättet du såg på mig, herregud, så har aldrig någon sett på mig förut. Jag kunde se i din blick att du älskade mig. Eller älskar, vad vet jag? Men du vet att vänner kommer vi alltid att vara, vi kommer bara inte vara mer än så. Vi var för olika för att det skulle fungera helt enkelt..

Ta hand om dig min vän! Jag önskar dig all lycka! Det vet du.

Mitt nyårslöfte för år 2011 är att börja träna, äta bättre och nå min målvikt. Jag är så galet envis och varje år jag sätter ett nyårslöfte så klarar jag det. Och det ska jag göra även i år. 2011 ska bli ett år jag kan titta tillbaka på och minnas med glädje!

Jag har inte gjort ett god natt inlägg på flera månader märkte jag nu..Så nu bryter vi mönstret och säger god natt! Sov gott allesammans :) Det ska jag göra :)

Visst var tröjan jag tvättade ren?

Jag har kommit på en sak, jag blir lycklig av att baka och laga mat. Jag känner mig hemma då när jag får pyssla, måtta och gegga. När jag får experimentera och pröva nya saker.

Snart blir det typ en miljon praliner till, ännu mer knäck och så småningom muffins med dajm. (Nej jag orkade inte baka nå jävla lussekatter så jag sticker ut från mängden och gör muffins istället!)

Här har ni mitt magnifika julbak :) Knäck och praliner med mjuk fyllning :)

För första gången någonsin ska jag ställa mig och baka till jul :D Nej, några julkänslor det har jag inte. Men baket, det är förbannat roligt! :D

Mina pyamasbyxor är hittade! I frysen. Inga konstigheter med det...

Nu har jag skrivit ett helt inlägg bara med hjälp av skärmtangentbordet och fan vilken nedrans jävla tid det tog! Men kul va det i alla fall att testa :D

Ja nog blev han god alltid! :) Så ja, här har ni receptet!



Deg:

150 g        margarin
Ca. 3,5 dl  vetemjöl
3 msk       ljummet vatten

Äggstanning:

3st           ägg
3dl           mjölk
1,5 krm    svartpeppar
1 tsk        paprikapulver
En nypa salt (fast jag tog 2 eftersom jag bara tog 1 krm peppar...)

Övrigt:

500 g       kassler
Valfri mängd ost


Gör så här:

Gör pajdegen och platta ut den i en form och grädda sedan ca. 10 min (fast det tar typ 15-17 min) i 200 grader mitt i ugnen. Tag sedan ur den och höj värmen till 225 grader.

Skär kasslern i tärningar och lägg över pajdegen. Gör sedan äggstanning och häll över kasslern. Skiva sedan ost och lägg över.
Grädda pajen i mitten av ugnen i ca 35-45 min (beroende på ugn).

Servera med grönsallad. Tada!

Ursäkta min "offighet".. Jag gör paj :) Nu hoppas jag bara att den blir god sen..Och blir den det så kommer nog ett recept ska ni se! Om ni vill ha...:)

Om jag bara visste hur det skulle sluta. Om jag hade haft ett säkert svar så vet jag precis vad jag hade gjort. Jag hade inte tvekat. Inte en endaste sekund.
Jag vill ju så fruktansvärt gärna. Jag vill så mycket att det gör ont..

I går kväll när jag gick och la mig så VET jag att jag hade pyamasbyxorna på. Jag vet det eftersom jag störde mig så fruktansvärt på det enorma hålet i häcken. Det luftade liksom för mycket och jag somnade frysandes. Nu vet ni..

Ibland så älskar jag nuet, men oftast så önskar jag att det vore annorlunda. Att det vore det samma gamla vanliga jag är van vid..
Det kommer aldrig bli så, och delvis så skrämmer det mig, och delvis gör det mig lugn. Dom där jobbiga stunderna vill jag ju inte ha, men dom där speciella, dom där stunderna som gjorde mitt hjärta alldeles varmt, DOM vill jag ha. Jag vet att jag aldrig kommer få tillbaka dom, men jag gillar att tänka tillbaka på dom i alla fall ibland och önska. Önska att dom fanns här.
Men jag antar att det är dags att bygga nya minnen nu. I alla fall försöka. Men det är svårt. Svårt så länge jag tänker tillbaka..Jag har ju det mesta jag drömt om att få, men varför är jag då inte lycklig?

Jag såg "Bröderna Karlsson" här om dagen också..Fy fan vilken jävla skitfilm! Den va ju inte bra någonstans. Långtråkig som fan och noll roliga scener! Nej fy fan vilken diss den får!

Ja jag saknar T! Och ja, vi är fortfarande lika in löv som två kaniner på en morotsmark. Och ja, jag fryser för att han inte är här och värmer mig. Och JA, det är lagomt frustrerande att vilja ha glass mitt i vintern, på natten och affären är stängd! (Bara för att det hade med saken att göra liksom! ;) )

...att den här låten blev tillägnad mig för en tid sedan? Jag hatar den nu.

Jag sitter och kollar igenom en gammal blogg jag hade. Den väckte både glädje och sorg kan jag säga. Det märktes tydligt att jag inte mådde bra, att jag hela tiden sökte efter något, men inte visste vad. Det fanns ett inlägg där jag vill dela med mig av. Det inlägget tycker jag säger så mycket..


Ligger i sängen och funderar. Tänker på livet och allt som varit. Hur komplicerat, roligt, svårt, förjävligt, spännande och underbart det har varit. Hur svårt det och tufft det än vart så har det alltid kommit en ljuspunkt som får en att kämpa vidare. Den ljuspunkt som får en att vilja vakna varje dag och möta morgonen som kommer. Jag har inte riktigt hittat min ljuspunkt än...Vad jag än gör så känns allt meningslöst och jobbigt.."Det ordnar sig" orden ekar i huvudet. Men dom hjälper inte. Ångesten ökar och depressionen börjar sakta göra sin verkan..Att vara ensam skulle många säga va en dum idé, men det är det enda som hjälper nu. Att bara få vara ifred ett tag..Få vara ifred och gråta ut.. Ligger och tänker på skolan. Hur underbart det egentligen va på gymnasiet. Hur lite bekymmer man egentligen hade då. Det va sånt man inte ville se. Man inbillade sig bara att skolan va tråkig och jobbig. Men det är fel. Man har sina vänner att skratta och ha kul med, man lär sig något nytt varje dag, träffar nya människor och man har en mening med att gå upp på morgonen. När man är arbetslös och inte har något att göra på dagarna är livet trist. Trist som fan! Skönt skulle många säga. Och slappt. Fel säger jag. Efter en vecka är man så seg i huvet att man knappt vet själv vad man heter! Och en gång i månaden kommer man iväg på redovisning. Man får träffa nya människor, och prata. Men när man gjort ingenting en hel månad och sitter där orkar man inte ens anstränga sig att försöka va trevlig. Man bara sitter där och ser bitter ut. Och plötsligt har man blivit den bittra ingen vill prata med...Men man sitter kvar ändå och gör det man ska. Och äntligen efter några timmar får man gå! Man kutar iväg och bara fokuserar på att komma hem och slippa se alla man möter. Man längtar tillbaka till ensamheten. Man är inte längre den man varit...Och när man inser sanningen längtar man bara tillbaka..

Varför jag delade med mig av det här? Ja det vet jag inte..Kanske var det för att det väckte så många minnen? Eller kanske bara för att jag ville visa er hur bra jag har det nu.

Vet ni? Jag har så SJUKT onödiga talanger. Talanger man inte ens har nytta av..

Okej, så här är det. Jag håller ALDRIG på någon i idol men HALLÅ va JAY ska vinna!!!!!!

Den glömmer jag nog aldrig. Jag kommer ihåg att jag hade längtat efter den något så fruktansvärt. Jag hade ju hört att just den första kyssen skulle vara så himla speciell och det skulle bara pirra till i hela kroppen av lycka.

Ja som vanligt kan jag inte sova..och hjärnan har nog tagit in dom sista reservhjärncellerna tror ja, jag ligger nämligen och nynnar på lena ph s det gör ont! Usch då..för övrigt så har en tangent, eller vad det heter, på mobilen hakat upp sig så jag kan inte göra stor bokstav när jag vill..men jag hoppas ni överlever ändå. Ja men god natt då!

Ja alla har vi våra drömmar och önskemål. Och jag har nog ganska vanliga drömmar, om man kan säga så? Men här kommer en lista!

Ja alltså jag skrev om dag 12 och 13 också men dom liksom försvann och jag orkar inte skriva om dom. Men det stod inget speciellt heller. Bara samma vanliga skit att jag inte äger en handväska och att veckan vart bra. Nu behövde ni inte undra!

Det här är ju EXAKT vad dag 10 skulle handla om? Som jag by the way tyckte va skittråkit att skriva om..Men visst, här har ni mig idag!

...du glömde ditt pratsjuka lilla mongo när du åkte till jobbet..
Jag har hört att hon sysselsätter sig med mängder av konstigheter. Det ska tydligen bli så när hon saknar dig.

Dom som följt min blogg ett tag vet hur mycket mina syskon betyder för mig.

Dom är änglar som himlen sände ner för att bringa lycka till världen.

Utan dom skulle inte mitt liv ha mening.

Dom är alla fantastiska männiksor som jag älskar över allt annat på denna jord. Dom tänker alltid på sina medmänniskor och dom skämmer bort männskligheten med deras snygghet.

Jag vet att dom vill vara privata så därför vill jag inte skriva någon presentation av dom, men huvudsaken är ju att ni vet att dom är underbara människor!

Inget märkvärdigt. Första delen av dagen jeans och en sorts tunika.

Nu. Ett par pyamasbyxor med hål mellan benen och ett linne.

Inget jag tror ni vill se. Verkligen, jag tror inte det.

Förresten så har min laddare till kameran tagit semester och gömt sig så därför jag är kass på bilder! Men vänta bara, dom kommer!
Då ska ni få se mitt fynd ;)

Jag hittade min laddare till kameran!

Som många av er kanske redan vet så är jag absolut inte kristen. Jag tror nämligen inte på att det finns någon gud. Den här världen har bevisat tillräckligt bra att det inte existerar någon sådan.
Men jag tror absolut på ett liv efter döden. Jag tror att själen helt enkelt kommer till en plats där alla är lyckliga. Där man får vara lycklig utan att bli dömd.
Jag tror inte att det är en speciell plats där alla döingar samlas på, utan jag tror att det är vår alldeles egna plats. En plats som vi alla fantiserat om på vårat egna sätt. En plats där vi sedan möter alla dom vi misst i livet.

Om jag skulle välja en religion som passar in på mig skulle jag välja buddismen faktiskt. Jag tycker att dom har en fin tro och att dom är goda människor. Dom dömmer ingen och dom dödar inte heller för nöjets skull.

Så om jag skulle få välja "min religion" skulle jag bli buddist!

Ni vet att man säger att vissa vänner inte växer på träd och att man ska vara rädd om dom man har som är så bra. Faktum är att jag bara har EN sån vän. Hon är den enda riktiga vännen jag har som inte går bakom min rygg, ljuger för mig, vänder kappan efter vinden eller lovar saker hon inte håller.
Hon har alltid varit ärlig mot mig, hon har alltid ställt upp, även om jag inte bett henne, hon har bara vetat när jag behöver henne, jag kan prata med henne om ALLT och veta att det bara stannar mellan oss och vi har alltid roligt ihop! Jag behöver aldrig känna att jag tvekar på våran vänskap, utan jag VET att hon är en RIKTIG vän. En ÄKTA sådan.

Vi möttes uppe i rättvik, där vi båda gick samma skola. Fast hon gick häst och jag gick jordbruk. Men man kan säga att vi verkligen fann varandra direkt. Ni vet när det bara säger *klick*.
Och det var en kväll på kvällsfikat som jouren hade ordnat. Vi började prata om allt och ingenting och enda sedan den dagen har vi hållt ihop.
Hon kommenterade den dagen med:

"Jag är glad att jag mådde så dåligt att jag träffade dig."

Haha fast hon menade:

"Jag är glad att jag mådde dåligt och var med jouren den kvällen så jag träffade dig. Annars hade jag varit någon annanstans och vi hade aldrig möts."

Tänk vad ödet gör oss egentligen va?

Hon är också den enda vännen jag har som jag kan ringa till mitt i natten utan att känna mig dum. Inte för att jag ringer folk då, men om det skulle hända något så vet jag att hon lyssnar utan att bli arg. Även om det bara skulle vara en skitsak.

Jag lovar er att hon är FANTASTISK!

Många gånger så kan jag inte riktigt förstå hur hon står ut med alla mina fel och brister, men hon gör det och det förvånar mig lika mycket varje gång jag tänker på det. Hon har alltid tagit mig för den jag är och aldrig försökt att göra mig till någon jag inte är, vilket jag också har uppskattat enormt!

Jag kan alltid känna mig trygg när jag är med henne och jag vet att hon aldrig gör sig till.

Vi respekterar varandra lika mycket och jag tror att det är det som gör våran vänskap så bra.

Hon blir aldrig arg om jag sagt att jag ska komma och hälsa på men åker på magsjuka och bokar av 2 veckor, eller om jag bara inte har lust att ses på en fika en dag när hon ringer. Hon förstår. Det gör hon alltid.

Jag vet inte om du läser det här gumman, men du ska veta att jag är stolt över att du är en del av mitt liv! Och jag tackar gudarna varje dag för att du finns till! Utan dig är jag ingen. ♥

Så här var det. Vi hade jobbat natt mellan 22-06.00 och var görtrötta när vi kom hem på morgonen. Vi orkade inte göra ett skit och vi hade precis åkt bil en timme för att ta oss hem från jobbet.
Vi klädde av oss och somnade snabbt. Efter ett par timmar sägs följande i sömnen av T:

T: Tjatmumrik? Ska vi ut och åka lite? hihihihi
Jag: Eh? Va? Nu? Liksom varför?
T: Ja? hihihihi
Jag: Äsch, somna om..

Vet ni hur lång tid det tog att fatta att han sov?! HAHA!

Förlåt för vrålkass uppdatering! Jag vet att jag inte kan skylla på att jag inte hinner eftersom man kan tidsinställa..Men jag har faktiskt inte ens orkat skriva speciellt mycket. Jag fick ju följa med till T: s jobb i 2 nätter och tjänade en kosing på att bara hålla koll på honom. Japp, jag satt i sammanlagt 16 timmar och glodde på min karl utan att göra något annat. Och fick dessutom betalt! Haha får jag så bra betalt för att bara kolla på honom så jädrar va jag ska glo ögonen ur mig!

Det bästa jag vet är att kolla bloopers. Så här får ni några från Grey´s Anatomy!

Ja alltså min dag har varit skittråkig! Jag har legat i pyamas hela dagen, skrivit lite arbeten och ätit glass. Ben & Jerry glass faktiskt. Med kolaglass och chokladbitar i. Nu vet ni det också!