Vill ni veta en sak förresten? Wilma ligger alltid och sover på mig på nätterna. Det bästa hon vet är att sova på min rygg. Så fort hon får chansen tar hon den. Så har det varit i alla år jag haft henne. Hur ont i ryggen jag än haft, så har hon alltid fått ligga där. Det har bara varit skönt.

Wilma springer runt med en godisbit T köpte för en tid sedan. Jag vet inte vart hon hittade den eftersom jag finslipat hela lägenheten i städningen. Men mitt lilla hjärta har roligt, och det är huvudsaken!

Wilma ligger bredvid mig och fiser som en hel karl! Kul att jag får sova i ett gasrum inatt!

Jag gillar den här bilden. Wilma tittar ut, men spegelbilden tittar på mig.

Jag vet inte vad det är, men något säger mig att Wilma är lite sur på mig...

Det fick bara bli Wilma den här gången.
Dom fotona jag älskar mest med henne.
Den till höger är min största favorit. Den visar vilken tänkare hon är. Precis som jag.
Den till vänster visar vad bra hon mår. Precis som jag.
Och den i mitten, hur slö hon kan vara ibland. Precis som jag.
Hon är en del av mig.
Och hon är precis som jag.
Hon vet vad jag tänker, hon vet när jag ska lämnas ifred, när hon bara ska ligga bredvid mig, när hon ska pussa mig så där kärleksfullt bara för att visa att hon finns där, hon vet precis hur hon ska göra för att jag ska känna mig älskad.
När jag gråter så slickar hon mina tårar. Och när jag är arg, så är hon arg med mig.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne.
Mitt liv skulle inte vara helt.
Hon läser av mig på ett sätt ingen annan i hela världen någonsin skulle klara.

Hon möter mig i dörren när jag kommer hem.
Hon hoppar upp i min famn och slickar mig i hela ansiktet. Hon jamar.
Sen hämtar hon sin favoritleksak.
Hon är som en liten hund.
Jag kan inte ens fatta att jag har haft ett liv utan henne...
Min stora kärlek är och kommer alltid förbli min lilla Wilma. ♥

Många har sett att det står något på Wilmas halsband.
Nej det står inte hennes namn, även om jag önskade det.
Det står så här:

Jag håller på att möblera om här hemma.
Det går så där..
Men det SKA bli bättre!

Jag känner mig irriterad. Jävligt irriterad.
Och nej, det har inte med "den tiden i månaden" att göra. Jag får inte den eftersom jag har P-stav som funkar utmärkt och därför inte kommer ge mig "den tiden" först jag plockar ut staven.
Jag är bara allmänt irriterad.

Wilma ligger bredvid mig och pussar min arm, spinner, stryker mig med tassarna och tittar på mig.
Hon vet att det här är en sån kväll hon bara behöver finnas nära för att jag ska bli lugn.
Hennes lugn gör mig lugn.
Tack vare henne kommer det här gå bra.


Jag älskar dig min lilla vän! ♥

Oj va Wilma har saknar mig!
Jag kommer bli ihjälgosad innan kvällen är slut. ♥

Jag tror inte det är någon idé jag använder den där hudkrämen..
Wilma slickar ju upp den så fort jag kletat på den!

Om jag kunde skulle jag knäppt kort på hur sött min lilla ängel tittar på mig.

Men då får ni se min mage.

Så ni får inte veta.

Bara så ni vet rymde Wilma ut på balkongen inatt. Hon har sovit där ute också.
När jag upptäckte det för en stund sen va hon skitglad när jag öppnade dörren.

Nämnde jag att jag bor på 3:e våningen?

Förbannat jävla tur för den katten att hon aldrig hoppade över räcket...

Sa jag också att vi inte pratar med varandra idag?