Vi både skrattar, gråter, är sams och blir osams, precis som vilket normalt par som helst.

 

Någonstans i den vevan jag träffade honom sade jag också upp kontakten med en jag tyvärr är släkt med.

Jag skäms över att vara släkt med den här människan och när folk frågar om den så erkänner jag väl inte jättegärna hur släktbandet är skapt.

Jag är i alla fall stolt över att ha brutit den kontakten och kommer aldrig någonsin ångra det heller.

Jag vill inte ha människor i mitt liv som ena dagen spelar min "bästa vän" och andra dagen går in för att försöka förstöra mitt liv.

Som exempel så när jag träffade "Trollet" som vi kan kalla honom så hade jag min katt Wilma.

Han hatade den här människan vi kan kalla "X" och det gjorde ju jag med så klart så vi behövde inte fundera speciellt länge över att inte öppna dörren om X kom och ringde på.

 

X fick för sig att vi aldrig var hemma för att vi aldrig öppnade dörren när X ringde på och för att persiennerna alltid var nerdragna, just för att X inte skulle se när det var rörelse i lägenheten.
X var då min granne 2 hus bort nämligen.

 

X fick som sagt för sig att vi aldrig var hemma och spred därför ut att JAG var en djurplågare som alltid lämnade min katt ensam och därför aldrig gav henne mat med mera..

Vi va alltid hemma.

Ibland jobbade jag något pass på mitt dåvarande jobb men Trollet var arbetslös och satt alltid hemma med Wilma.

X tar ALDRIG reda på fakta inför någonting utan går bara all in för att vara så elak det bara går, utan egentlig anledning.
Jag fick i alla fall slut på dom här rykterna och kunde gå tillbaka till mitt vanliga liv igen, men jag förlät fan aldrig X för det där, det kan jag ju säga!

 

 

 

Och nej, det är inte bara för den saken jag sa upp kontakten.

x är en ENORM energitjuv och jag orkade helt enkelt inte mer.

 

Allt knark har bara gjort att X ljuger och förstör allt i sin omgivning.

Alla ni som lever ihop eller nära en knarkare vet vad jag menar.

Man orkar inte mer när bägaren runnit över.