Jag känner mig irriterad. Jävligt irriterad.
Och nej, det har inte med "den tiden i månaden" att göra. Jag får inte den eftersom jag har P-stav som funkar utmärkt och därför inte kommer ge mig "den tiden" först jag plockar ut staven.
Jag är bara allmänt irriterad.

Wilma ligger bredvid mig och pussar min arm, spinner, stryker mig med tassarna och tittar på mig.
Hon vet att det här är en sån kväll hon bara behöver finnas nära för att jag ska bli lugn.
Hennes lugn gör mig lugn.
Tack vare henne kommer det här gå bra.


Jag älskar dig min lilla vän! ♥