Det fick bara bli Wilma den här gången.
Dom fotona jag älskar mest med henne.
Den till höger är min största favorit. Den visar vilken tänkare hon är. Precis som jag.
Den till vänster visar vad bra hon mår. Precis som jag.
Och den i mitten, hur slö hon kan vara ibland. Precis som jag.
Hon är en del av mig.
Och hon är precis som jag.
Hon vet vad jag tänker, hon vet när jag ska lämnas ifred, när hon bara ska ligga bredvid mig, när hon ska pussa mig så där kärleksfullt bara för att visa att hon finns där, hon vet precis hur hon ska göra för att jag ska känna mig älskad.
När jag gråter så slickar hon mina tårar. Och när jag är arg, så är hon arg med mig.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne.
Mitt liv skulle inte vara helt.
Hon läser av mig på ett sätt ingen annan i hela världen någonsin skulle klara.

Hon möter mig i dörren när jag kommer hem.
Hon hoppar upp i min famn och slickar mig i hela ansiktet. Hon jamar.
Sen hämtar hon sin favoritleksak.
Hon är som en liten hund.
Jag kan inte ens fatta att jag har haft ett liv utan henne...
Min stora kärlek är och kommer alltid förbli min lilla Wilma. ♥