Ibland så älskar jag nuet, men oftast så önskar jag att det vore annorlunda. Att det vore det samma gamla vanliga jag är van vid..
Det kommer aldrig bli så, och delvis så skrämmer det mig, och delvis gör det mig lugn. Dom där jobbiga stunderna vill jag ju inte ha, men dom där speciella, dom där stunderna som gjorde mitt hjärta alldeles varmt, DOM vill jag ha. Jag vet att jag aldrig kommer få tillbaka dom, men jag gillar att tänka tillbaka på dom i alla fall ibland och önska. Önska att dom fanns här.
Men jag antar att det är dags att bygga nya minnen nu. I alla fall försöka. Men det är svårt. Svårt så länge jag tänker tillbaka..Jag har ju det mesta jag drömt om att få, men varför är jag då inte lycklig?