Aldrig någonsin har jag sagt rakt ut "Jag älskar inte dig". Jag har aldrig behövt vara så brutal. Men du ger mig inget annat val. Du slutar inte tjata. Jag hatar tjat.
Inse bara att det är slut, okej? Det kommer aldrig bli vi igen. Och tjat kommer inte ändra på det.
Jag har förstått att du inte är beredd att gå vidare än, men du måste förstå att jag gör det.
Och jag vet mycket väl att du tycker att det är tidigt, men det är länge som jag inte har varit kär i dig. Och det vet du. Så nej, jag tycker inte att det är tidigt.
Tjata inte på mig om mina känslor till dig eller vem "Han" är. Jag vet till 100% att jag inte vill ha dig. Jag blir inte kär av tjat.
Du är svartsjuk, jag har förstått det. Men du kan inte tvinga fram en kärlek som inte finns.

Jag vill inte vara med dig, jag vill inte leva med dig. Förstå det! Jag älskar inte dig.

Du tog mig förgivet, du respekterade inte mig, du lyssnade aldrig och du fick mig att känna mig som en skugga.

Menar du på allvar att jag ska bli kär i dig då?

Du fick en andra chans, men inte för att jag ville det, utan för att DU ville det. Jag orkade inte med ditt tjat så jag gav upp. Jag sa rakt ut, redan då, att jag inte hade några känslor för dig. Men du vägrade inse det. Du fortsatte bara tjata om att du kan bättra dig. Men vet du vad? Du kan inte bättra dig! Det ÄR bevisat.
Skulle du i alla fall försökt att bättra dig skulle du inte vänt dig om och snarkat när jag öppnade mig för dig den där natten. Du sa att du ville förstå, och när jag berättade så brydde du dig inte ens att lyssna.
Så som du fick mig att känna mig den natten har aldrig någon fått mig att känna mig. Och då menar jag inte positivt.

Den dagen du kallade mig "det där", du vet mycket väl vilket ord det var. Den dagen fick du mig verkligen att känna mig precis vad du kallade mig.
Alla dom känslor som tagit år att förtränga kom tillbaka, och ordet bara ekade i huvudet. Från den dagen så visste jag att jag inte ville ha dig något mer. Jag kan omöjligt älska någon som får mig att känna mig på det viset.
Jag är bara chockad att jag lät dig stanna så länge. Vet du vad det värsta är? När du sa alla dom sakerna till mig och gjorde som du gjorde mot mig, så påminde du något så fruktansvärt om den enda mannen jag verkligen fruktar och avskyr. Den enda man som fått mig att känna mig totalt värdelös. Du vet mycket väl vem han är..

Jag har aldrig hatat dig så mycket som jag gjorde då.