Det känns skönt att få vara glad igen och få känna det här pirret. Det va så längesedan jag kände det nu..

Jag vet inte om det här kommer sluta bra, det vet man aldrig. Men jag vet att jag har en vän. En vän jag vill behålla.

Och även om vi kommer sluta som vänner senare också så kommer jag vara lika glad.

Jag menar, det finns ju ett avstånd mellan oss. Ett avstånd som är ganska svårt att ignorera..Och ni känner ju mig, jag gillar inte distansgrejer..Dom gör bara att jag tröttnar. Man sitter ensam på veckodagarna och ses bara på helgerna. Veckodagarna är flera, och jag är en tänkare, alltså blir jag att tänka för mycket under dom dagrna vi är ifrån varandra.

Men vi får se! Allt beror ju på hur känslorna vill leka med oss..:)