I går såg vi en film tillsammans jag och mor. (Det händer så sällan eftersom min mor alltid är uppe och springer, hon har aldrig tid att sitta still..haha) Den filmen har jag tänkt så mycket på. Den sa så väldigt mycket. Så jävla vackert budskap hade den.
Jag brukar inte tycka om sånna 80-tals filmer, men den där va verkligen något särskillt! Så verklighetstrogen liksom.
Kärleken som fanns i den filmen är en sådan kärlek som faktiskt finns i verkligheten. Det va nog det som gjorde den så galet bra.
Annars i romantiska filmer är kärlek så överdrivet. Sånt som inte ens finns i verkligheten, utan enbart på film. Det gör att jag hatar romantiska filmer.
Men den här, den va verkligen bra!

Ingen kan älska som vi, hette den.