Ja jag ler när jag tänker på dig. Och jag vet att skulle du komma och ringa på min dörr en dag med ett leende så skulle jag släppa in dig. Jag skulle be dig att bara finnas där, men inte säga något. Bara finnas.

Jag vet mycket väl att vi haft det struligt, men varför ska det förflutna hindra nuet? Varför kan vi inte vara vänner?

Jag hatar att vi alltid måste diskutera det förflutna när vi pratar med varandra..Du vet varför jag gjorde slut, du vet varför jag blev irriterad på dig, du vet att jag inte vill ha dig tillbaka, du vet allt det där..Ändå frågar du om och om igen..VARJE gång vi pratar med varandra. Släpp det nu. Okej?

Jag har inget fientligt emot dig. Jag hatar dig inte.

Och sluta dömma mig efter vad alla andra gjort. Jag hatar när du gör det! Bara för att andra vart idioter betyder det inte att jag gör samma sak. Jag är INTE dom, okej?

Jag lovar att den dagen du slutar tjata och behöver mig så finns jag här. Det kommer jag alltid att göra.

Vad du än har att säga eller vad du än undrar över.

Jag finns här..