Jag har tänkt på en sak länge nu.
Det här med blommor och killar ni vet.
Vissa killar bara VET att man ger en tjej blommor (även om hon tar död på eller inte) när han ska säga förlåt, vara romantisk eller bara för att han vet att blommor uppskattas av alla tjejer vilken dag som helst.
Andra är HOPPLÖSA!
Fan, jag säger rakt upp i fejset att ska man be mig om ursäkt för en otrohet är prio ett blommor.
Får jag några blommor?
NEJ! Jag får den där valpblicken, lite tittande ner i golvet och "f..f..f..f..f..fö..fö..för..låt.."
Och då undrar ni kanske om jag godtar ursäkten?
Tammefan att jag inte gör!
Har man varit otrogen mot mig och ångrar sig ska man fanimig också visa ordenkligt att man ångrar sig!
Inte "tyck synd om mig för jag kunde inte hålla pitten i styr.."
Och då ska jag förlåta hur lätt som helst?
Blommor är naturligtvis inte ett måste, jag tar ändå död på dom, men ett jävla ordenkligt förlåt får jag fan aldrig!
Inte en gång har jag fått förlåt av någon som sårat mig för att han SJÄLV ville säga förlåt.
Jag har alltid fått säga "du ska fan be om ursäkt innan du pratar med mig igen!" naturligtvis hade jag mina skäl till att säga så. Den killen hade vart otrogen för andra gången, flirtat med en annan brud när jag låg precis bredvid och betett sig allmänt svinigt.
Det tyckte inte jag va okej..
Killar nästan räknar med att jag ska förlåta i stort sett allt. Bara för att jag är för snäll.
Jag är på tok för jävla snäll!

Men det finns en kille som aldrig kommer få en förlåtelse av mig hur mycket han än anstränger sig.
Han har gjort något som ingen annan gjort.
Jag har inte ens ett namn att sätta på honom. Så mycket hatar jag honom.
Hata är ett starkt ord, men jag kan verkligen säga att jag hatar honom.
Han äcklar mig.
Ja, det gör han. Nu kanske ni tycker att jag va jävligt dum, men skulle ni veta skulle ni förstå.
Det finns få som vet om vad han gjort. Faktum är att det inte finns någon som vet exakt.
Anledningen är inte svår. Ingen har lyssnat tillräckligt. Och ja, jag skulle behöva prata om det. Men vems axel kan jag gråta mot egentligen? Vem kan jag lita på som inte skvallrar? Vem kommer inte säga "det ordnar sig, du är stark.", vem kommer inte kräva hans namn? vem kommer inte döma mig? vem kommer inte säga "va feg du va som stanna".
För er berättar jag inte.
Anledningen är att jag inte vet vilka som läser. Och jag vill inte att vem som helst ska veta om en av mina största hemligheter.
Så är det.

Det jag ville komma till egentligen med det här inlägget va att jag tänker sluta förlåta så lätt nu.
Ska jag förlåta hädanefter ska jag fan ha blommor!
Rosor ska det fan vara! Det gillar jag.