Ni som har läst min blogg sedan tidigare vet att jag hatar karlar ibland.
Ibland hatar jag dom så mycket att jag bara har lust att slå ihjäl en av dom..
Men värst är jag nog när jag blir besviken.
Och besviken är jag nu. Besviken på dig J.
Du visste om att jag skulle försvinna om jag inte fick en ursäkt.
Men du brydde dig inte. Bara låtsades som att allt va som vanligt..
Nu när du ser att jag menar allvar så ångrar du dig. Nu när det redan är försent..
Jag är så jävla besviken!
Orden "jag älskar dig", dom säger man inte bara för att man tror att den andra vill höra dom, inte heller för att man tror att det är så man känner.
Man säger dom när man är riktigt säker. Och du sa att du va säker.
Men du ljög. Varje gång jag ger dig en chans så ljuger du för mig.
Jag vet ju nu att orden inte är sanna.
Sist du sårade mig tog det 4 år innan jag fick en ursäkt. Jag tänker inte vänta 4 år den här gången.
Nu är det slut på allt ljugande och utnyttjande.
Sitt du där och "ångra" dig. Gör det för all del.
Av mig får du ingen mer chans. Nu lever jag ett liv där du inte är med.
Det är ditt fel.

Du har förlorat en vän J. En vän som va villig att göra mycket för dig.
Men DU sumpade det. Och inte fan tycker jag synd om dig heller!