Jag satt just å tänkte på en sak.
Det här med att bli accepterad för den man är eller att inte bli det.
Jag tycker att oavsett vad så ska man alltid vara sig själv. Det va därför jag startade den här bloggen. För att folk ska få lära känna MIG och inte min utsida. Visst finns det dom som säger att jag är söt, fine, men jag ser ju i blicken om dom menar det eller inte.
Det värsta jag vet är när någon säger det till mig och sen säger en helt annan version till någon annan och senare låtsas som att jag är dum i huvet och inte fattar vad dom sagt.
Det är därför jag har valt att ha den här bloggen privat. Visst jag bryr mig inte ett förbannade dugg om någon säger att jag är ful, det är deras problem och inte mitt. Jag vet att folk gett mig smeknamn, till och med hånat mig på många tänkbara sätt.
Men inte fan bryr jag mig om det!
Visst, jag är inte en av dom "coola kidsen" jag är heller inte någon som försöker vara en av dom.

Jag är mig själv!

Och jag är stolt över att vara den jag är!

Jag är har varit med om väldigt mycket i mitt liv. Saker som bara få har styrkan att gå vidare från. Jag har lärt mig saker andra aldrig kommer förstå.
Jag vet redan så här tidigt i livet (jag är 20 år för er som är nya) att livet inte alltid är en dans på rosor. Det vet dom allra flesta. Men jag vet genom egna erfarenheter.

Jag vet hur det är att leva ett tufft liv.

Många frågar mig hur jag kan vara så glad och skrattig när dom träffar mig efter att ha läst min blogg. Sanningen är att även jag, likt så många andra, har mina dåliga dagar. Ibland är jag inte alls rolig att vara med. Men dom gångerna är få. Jag är glad varje morgon nu när jag vaknar. Något jag aldrig kunnat drömma om när jag började blogga. Då grät jag mig till sömns nästintill varje kväll. Jag grät för att jag tyckte att jag inte hade ett värdigt liv.

Men vad jag inte insåg då var hur mycket jag lärt mig av dom svåra stunderna.

Jag är inte värdelös. Jag får ju mina vänner att le varje dag.
Jag är inte ful. Jag är snygg på mitt alldeles unika sätt.
Jag är inte dålig på något. Jag har bara mindre kunskap.
Jag är inte sämst för att jag kom sist i en tävling. Jag försökte ju och gjorde mitt bästa.
Jag är ingen tönt för att jag gråter. Jag är en människa som visar känslor.

Livet är fullt av ständiga val. Vi har ett val i allt vi gör, och jag har valt att lära mig.
Alltså är jag inte dålig för att jag tar order från andra. Jag har ju faktiskt ett val att göra som jag själv vill. Väljer jag att lyda när jag inte vill så värderar jag mig lågt och därför blir olycklig. Väljer jag att istället sätta ner foten och säga "nu räcker det!" så mår jag bättre. Jag värderar mig själv högre.
För en tid sen kunde alla göra som dom ville med mig, men den tiden är över nu. Jag har bestämt mig för att må bra!
Och det finns ett talesätt jag alltid älskat.

Du kan aldrig älska en annan människa innan du lärt dig älska dig själv.