En natt hade en man en dröm.

Han drömde att han gick längs en strand
tillsammans med GUD.

På himlen trädde plötsligt scener från
hans liv fram.

Han märkte att varje scen började med spår
i sanden av två par fötter: det ena spåret
var hans det andra var Guds.

När den sista scenen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden.

Han märkte att under vissa delar av sitt liv
bara fanns fotspår av ett par fötter.

Han märkte också att detta inträffade under
sina ensammaste och svåraste perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han
beslöt att fråga Gud om detta:

"Herre, du sa den gången när jag bestämde mig
för att följa dig, att du aldrig skulle överge mig
utan gå vid min sida hela vägen.

Men jag har märkt att i de svåraste stunderna
i mitt liv, finns det bara ett par fotspår.
Jag förstår inte varför, när jag behövde Dig
som mest övergav Du mig".

Herren Gud svarade: Mitt älskade barn.
Jag älskar dig och skulle aldrig överge dig.

Då du led och hade dina svåraste perioder
i ditt liv, och du såg bara ett fotspår.
Då bar jag dig.