Jag hatar att alltid vara rädd.
Rädd för att bli sårad.
Rädd för att det ska göra för ont.
Rädd för att vara lycklig.

Någonstans ljupt inne så visste jag nog att det skulle bli så här..
Men jag ville inte tro att det va sant.
Att det faktiskt skulle hända.
Du fick mig att känna mig så trygg. Så varm i hela hjärtat.
När du såg mig i ögonen hoppade hjärtat till.

Men nu så gråter hjärtat när jag ser dig.

Jag kommer aldrig få se dig le mer.
Jag kommer aldrig få höra dig skratta.
Jag kommer aldrig få dra handen genom ditt hår.
Jag kommer aldrig få hålla din hand.
Jag kommer aldrig få vakna med dig vid min sida igen.

Hade jag vetat att den där blicken du gav mig va den sista så hade jag vänt mig om och vinkat hejdå...