Jag är så stolt över dig.

Hur långt du har kommit. 

Hur mycket du mognat.

Vilken bra människa du har blivit. 

 

Du har blivit allt det du inte var med mig.

 

Jag är stolt över dig.

 

Jag saknar dig så att det gör ont i varenda liten cell i kroppen. Du var allt det som symboliserar "hemma".

Jag älskade varenda del av dig, med varenda del av mig.

Precis så som det ska va. 

 

Men vi var så trasiga tillsammans.

Vi blev åtminstone det efter alla år. 

Vi slutade växa tillsammans och gled istället bara mer isär.

Till slut fanns det inget vi kvar. Det fanns bara ett du och ett jag. 

 

Nu har du allt det du önskat dig av livet och jag är så stolt över dig. 

 

Jag är så stolt över den fina människan du blivit.

 

Snart växer er lilla familj och den allra första miniversionen av dig kommer att se sitt första ljus.

Något jag aldrig kunnat ge dig. 

Jag är så glad för din skull.