Ett hopp tändes hos mig. 

Ett hopp som sa att den här gången är det min tur. 

Nu är det min tur att få mitt lyckliga slut. 

 

Från första stund så stal han mitt hjärta.

Han som fick timmar att kännas som minuter.

Han som va så oklar men ändå så självklar. 

Han som fick mitt hjärtat att le när han log.

 

Han som rev murarna utan att ens försöka. 

 

Sen hände det. 

Det som alltid händer. 

 

Han slutade försöka. 

Han slutade bry sig. 

Han slutade bara och gav inget svar.