Jerry va så dryg inatt.

Han skulle bara gosa precis hela natten och har väckt oss HELA JÄVLA NATTEN.

Jag älskar Jerry, men jag vill också sova.

Vi gosar HELA dagarna, och jag menar verkligen HELA DAGARNA, ändå är han inte nöjd och ska hålla oss vakna även på nätterna.

Han blir snart bannad från sovrummet nattetid.

 

 

Nog om det.

 

Igår va jag med mor på en biltur till biltema och pizza hut.

Jag har ätit på pizza hut förut men det va så längesen så jag minns inte ens hur det smaka, men mor va där för första gången.

Det va okej.

Inte skitgott, men okej.

Vi föredrar american take away.

 

Nu har jag precis ätit och tänkte klä på mig och gå en promenad i blåsten.

Om jag orkar.

Vi får se.

Alltså, jag får verkligen inga jobb jag söker.

Jag börjar ledsna så jävla stenhårt nu.

Varje gång mitt drömjobb dyker upp så kan jag inte ens bli glad längre, jag vet redan innan att jag inte får det.

Jag är så jävla less.

 

Funderar på att kolla på det här med att starta eget.

Känns som min enda chans och det enda jag kanske skulle gilla.

 

Jag får kolla upp det.

Jerry tyckte det va morgon 7.02..
Han är bra jävla söt när han kommer och försiktigt smeker en på kinden och spinner en i örat, men snälla, jag vill ha lite sovmorgon.

När klockan va 8 gav jag upp och gosade en stund och sen gick vi upp och åt frukost.

 

Idag vaknade jag av att Jerry försiktigt petade lite lätt på min kind och undrade om jag va vaken.
Jag svarade inte så han började jama högt tills jag va tvungen att vakna..haha.

 

Sen busade jag och Trollet lite och skrattade.

Välbehövligt.

Att få skratta, få lägga det där jobbiga åt sidan och bara få vara för en stund.

 

Vi gick upp, åt frukost och sa hejdå när Trollet åkte för att jobba.

 

När han hade åkt så började jag och Jerry göra kalops.
Det tar liksom minst 2 timmar att koka så det känns skönt att inte börja med det när man är svinhungrig och bara känner för att äta upp hela huset.

 

Jag vet inte varför men jag har kommit in i en sån depression just nu.

Det känns som att jag inte har någon att vända mig till heller för ingen vill riktigt lyssna eller ens bry sig.

Allt jag säger går in genom ena örat och ut genom andra oavsett vem jag talar till.

Det är som att jag är en skugga som ingen bryr sig om.

"Jaja."
"Jaha?"
"Mmm"
"Okej."

 

Det är typ dom enda svar jag får nu för tiden, och som att inte det vore nog så kommer verkligen ingen ihåg vad jag säger.

Jag pratar men ingen uppfattar ett ord av vad jag just sa.

 

Är jag verkligen SÅ tråkig?

Är jag verkligen SÅ ointressant?

 

Det skulle va en sak om det bara hände ibland, men det händer HELA TIDEN.

 

När jag pratar är det inte ens någon som ser åt mig, och det är inget jag bara inbillar mig.

Jag har till och med prövat avbryta mitt i en mening för att se om någon reagerar men nej, inte ens en liten reaktion.

Människor märker inte ens när jag talar!?

 

Fattar någon ens hur det känns?

 

 

Ingen vet.

 

Jag har panikångest, social fobi och så jävla deprimerad att jag knappt ens orkar ur sängen på morgonen.

 

Jag har inte ens råd att be om hjälp.

Jag har inget jobb och knappt några pengar.

Hjälp kostar pengar, och jag har inte råd..

Jag orkar inte sammanfatta så mycket idag från det som varit, men jag kan ge er en uppdatering av vad som händer nu.

Vi har flyttat, igen.
Men denna gång till stan och förhoppningsvis kan vi stanna ett tag.
Nu har vi inget mögel, inga bajsgrannar och inget jobb heller, men det löser sig.

Trollet har jobb i alla fall och pendlar nu för tiden.

Jag hänger hela dagarna med Jerry.
Katten som aldrig ger en space.